Pichler lyckades med sitt omöjliga uppdrag

Ibland skriver man texter utan att ha den rätta övertygelsen. En sådan levererade jag för några år sedan till den progamtidning som världscuporganisationen gav ut inför vc-starten här i Östersund. Wolfgang Pichler var tillbaka i svenskt skidskytte efter några års arbete i Ryssland. Pichlers uppdrag var att åter göra Sverige till en stormakt, resultatet skulle vi få se vid VM i Östersund 2019 med OS i Pyeongchang året innan som ett delmål.
Mitt uppdrag var att berätta hur det skulle gå till…

Det är bara att erkänna; jag tvivlade starkt på att Pichler skulle lyckas i sitt arbete. Mission impossible, ungefär. Svenskt skidskytte befann sig nere i källaren, kvar efter ”Ferry-gängets” uttåg fanns bara den pålitlige och sympatiske Fredrik Lindström och ett gäng ungdomar på väg uppåt men inga som räckte till på touren.

Inte blev jag mer övertygad när världscupen var i Östersund 2017. Lindström höll fortfarande världsklass den dag stjärnorna stod i rätt läge men det var inte alla gånger. Och ungdomarna? Nja… Mona Brorsson tog en överraskande sjätteplats i distanstävlingen, Hanna Öberg stördes av sjukdom men de hade väl inte tagit de där stegen som vi hade hoppats på.

Men Pichler (naturligvis med stor hjälp av övriga i den nya ledarstaben) hade koll och i PyeongChang bara tre månader senare kom första svaret:
Guld i damernas distans: Hanna Öberg.
Guld i stafett: Herrlaget (Peppe Femling, Jesper Nelin, Sebastian Samuelsson, Fredrik Lindström)
Silver i stafett: Damlaget (Linn Persson, Mona Brorsson, Anna Magnusson, Hanna Öberg)
Silver i herrarnas distans: Sebastian Samuelsson.
Fyra medaljer, massor av andra fina prestationer och placeringar av en helt ny generation skidskyttar. Hanna Öberg fick bragdguldet och Samuelsson blev ”Silver-Sebbe” med stora delar av svenska folket.

Och i Östersund har Pichler serverat den andra delen;
Guld i distansen: Hanna Öberg.
Silver i stafett: Damlaget (Linn Persson, Mona Brorsson, Anna Magnusson, Hanna Öberg.
Brons i mixstafett: Hanna Öberg och Sebastian Samuelsson.
Och jag bjuder gärna på lite till: Hanna Öberg var hela VM:s drottning, ja, faktiskt den av alla deltagare (herrar som damer) som samlade flest världscuppoäng under dagarna i Östersund, Mona Brorsson radade upp starka insatser, Linn Persson avslutade med en niondeplats i masstarten och hade dessutom riktigt starka startsträckor i två stafetter, Anna Magnusson gjorde en urstark jaktstart och svarade för en kanoninsats i damerna stafett, Sebastian Samuelsson var nära pallen som fyra i distansen…
Som ni ser, ungdomarna levererade igen!

Wolfgang Pichlers uppdrag är slutfört. På nytt har han fört svenskt skidskytte till en ledande plats, inte bäst i världen men absolut bland de stora. Mästertränaren från Ruhpolding i södra Tyskland har därmed lotsat tre generationer skidskyttar till den allra översta hyllan i den här raffinerade sporten; från Magdalena Forsberg via ”Ferrygänget” (Björn, Carl Johan Bergman, Anna Carin Zidek, Helena Ekholm) till Hanna Öberg, Sebastian Samuelsson och deras kamrater. Det är ett fantastiskt facit.

Pichler backar nu ur sitt chefsskap, kanske också ur svenskt skidskytte (den framtida organisationen är ännu oklar) för att få en lugnare tillvaro på den tyska hemmaarenan. Han kan göra det med mycket gott samvete. Jag har inga detaljer om hur han bär sig åt och hans ledarstil är inte speciellt modern, tvärtom. Men så mycket har jag begripit att orkar man med Pichlers kompromisslöshet, noggrannhet och kanske även ett mått av tråkighet kan man räkna med utdelning. Den är dessutom oftast mycket god!

Jag har också förstått att många har åsikter om Pichler (också bland de aktiva, det ska gudarna veta). Men alla har ett fritt val, vill man inte vara med så får man pröva andra vägar. Det är det fina med idrotten, det finns många sätt att ta sig till Rom.
Med ”Pichlers way” kommer man i alla fall garanterat fram…

***
Här är några andra noteringar från VM-tävlingarna i Östersund;

# Norge vann medaljligan oavsett hur man räknar. Fem guld, tre silver och ett brons blir totalt nio medaljer. Men sista dagen var definitivt inte Norges… Tyskland vaknade till efter en, med deras mått mätt, svag världscupsäsong och tog sju medaljer (två guld) medan Italien spurtade till sig tredjeplatsen. Guld i båda masstarterna (Dorothea Wierer och Dominik Windisch) bet bra i medaljligan. Sverige var fyra, Ukraina femma och Slovakien sexa.
Stormakten Frankrike hade ett tungt VM. Fixstjärnan Martin Fourcade hittade aldrig formen, inte heller övriga herrar som gått så starkt tidigare under vintern. Antonin Guigonnats silver i masstarten skyler över en blek insats medan damerna var under isen i stort sett varje gång de tävlade. Vad hände där?

# Det är lätt att sitta hemma i tv-soffan och gnälla över ett och annat bomskott. Men välkommen ut i verkligheten: När jag lämnade arenan efter söndagens tävlingar var det nästan omöjligt att hitta till bilen i busvädret… Hur svårt tror ni då inte att det var på skjutvallen? Jag förstår att de aktiva hade det grönjävligt i de två masstarterna. Absolut! För att inte tala om de drygt 11.000 som var där för att heja på…

# Fredrik Lindström har gjort sin sista mästerskapstävling och avslutar sin karriär när världscupen den här veckan finaltävlar i Holmenkollen. ”Biffen” som han kallas, från Bredbyn utanför Örnsköldsvik, har sällan varit de stora rubrikernas man men i mina ögon är han en av de främsta skidskyttarna som vi haft. Och han är definitivt en av de trevligaste, alla kategorier!

# Drygt 77.000 åskådare har besökt skidstadion fördelat på tio tävlingsdagar med lördagens stafettävlingar som topp, 22.100 på plats på läktare och i skogen. Det tycker jag är en bra siffra, lägger man till de 36.500 som beräknas ha funnits vid medaljceremonierna vid Rådhuset landar man på nästan 114.000 besökare i totalen. De som gnäller på den siffran har nog ingen aning om att mästerskapen har avgjorts i ett glesbygdslän i Norrlands inland. Vad hade ni förväntat er?

# Johannes Thingnes Bö dominerar stort bland herrarna främst tack vare sin utomordentliga skidåkning och säkra liggskytte. Han lämnade Östersund med fyra guldmedaljer och ett silver men det kunde har varit ytterligare några medaljer av den finaste valören. Den dagen han lär sig skjuta stående blir han omöjlig att besegra!

# Jag blir så imponerad, nästa rörd, av alla frivilliga insatser som görs under ett sådant här arrangemang. Tusentals länsbor viker veckor av sin tid för att mästerskapen ska kunna genomföras. Det är i sanning en stabil skara som arrangörerna kan luta sig emot. Väldigt många har varit med i väldigt många år, de vet hur uppgiften ska genomföras.

# Nästa VM går i italienska Antholz (Anterselva). Söndagens två masstartsvinnare, Wierer och Windisch, kommer båda från det området. Bättre slut kunde inte ha skrivits på det här mästerskapsmanuset!

Till sist; Nu kan de väl få sluta snöa!

Text: Agne Svärd
Foto: Per Danielsson